KÄRT BARN HAR många namn brukar man säga. I det här fallet, med värden eller värderingar spelar det inte så stor roll vad du kallar det. Så länge vi förstår vad vi menar. Jag kallar det värden.

VÄRDEN HAR SPELAT en central roll i mitt liv, såväl privat som i yrkeslivet. Till mina barn har jag sagt; vad som än händer, vad du än gjort eller råkat ut för; kom hem! Jag har tyckt att det varit viktigt att alltid finnas till hands när jag behövs som mest, oftast är det man gjort något man inte borde. Detta har varit lika centralt i mitt yrkesliv. Jag har alltid, i alla lägen, hållit mina medarbetare ”om ryggen” – vad de än gjort, vem som än skällt på dem eller haft synpunkter på deras arbete. Det har jag gjort så länge som de kört med öppna kort i vår relation.

JAG TROR ATT dessa värden skapar trygghet. Det spelar ingen roll om detta är objektivt sant – det är sant för mig. När det är som jobbigast, det är då min roll som förälder, ledare och chef är som viktigast!

VÄRDEN ÄR DET som är viktigt i livet, det som du strävar efter t.ex. hälsa, lycka, kärlek, trygghet, och respekt. Dina värden är personlighetens kärna. Du tar dina beslut utifrån dina dem. De innehåller motivation och ger riktning.

OM DU SOM LEDARE kan få dina medarbetare att tro att de är bättre än de är, kommer de att skapa saker utöver förväntan. Att tro på och verkligen vilja lyckas genom andra är den största rollen du tar på dig när du blir chef för första gången. Det kommer att följa dig genom hela din chefskarriär. Att verka genom andra! Om du kan visa att du verkligen tror att dina medarbetare har större potential än de för tillfället visar ökar deras egen tro på att så är fallet. Om de tror att de kan klara mer än de visar kommer denna tro att göra att de vidtar andra handlingar – handlingar fyllda med tro på att de kan. Detta kommer omedelbart att leda till andra resultat. Resultat byggda på handlingar med tro på det man gör. Det finns ingen tillfredsställelse som är så stor som när du lyckats med något du från allra första början inte trodde du skulle klara! Jag har sett det ske om och om igen. Med medarbetare, med barnen jag tränat i friidrott. Till och med på chefsnivå.

JAG HADE DEN stora förmånen att se Scanias koncernchef Leif Östling hålla ett föredrag för en tid sedan. Han sa då något som var så självklart att jag inte formulerat det för mig själv ens, men ack så bra. Han sa; allt börjar och slutar i ledarskapet. Detta är ett mycket tydligt och viktig värdeord. Det säger väldigt mycket om honom. Jag kände omedelbart att honom skulle jag vilja ha som chef. Vad Leif förstått, tillsammans med några andra, är att för att lyckas i organisationen måste man ha bra chefer – och inte minst – tillräckligt många. Bra chefer kommer att visa sina medarbetare den uppmärksamhet vi som människor behöver. Vi behöver alla få bekräftelse, både när vi gör bra saker och när vi gör mindre bra. Det måste finnas tydliga konsekvenser av det man gör – både bra och dåligt.

BEKRÄFTELSE KAN VI få på många håll. Några av oss har haft förmånen att ha riktigt bra föräldrar. Andra har haft en eller flera riktigt bra lärare och vet vad det kan sätta för avtryck. Jag tillhör också dem som haft riktigt bra tränare i lagidrott under uppväxten. Vår tränare lever med mig än idag – det han sa har varit mycket viktigt för mig. Likaså har jag haft en riktigt bra chef under min karriär. En chef som tydligt visade att han alltid trodde att jag skulle klara av alla uppgifter han bad mig att lösa. Till och med vi de tillfällen då jag själv tvivlade oerhört på om det skulle gå överhuvudtaget. Han hade förstånd nog att alltid ge mig lite för svåra uppgifter men som han visste att jag skulle klara. Varje gång jag tvivlade mötte han mitt tvivel med; jag vet att du inte tror det – men jag vet att du klarar det! Återigen – inget ger så stor tillfredsställelse som när man klarar saker som man på förhand inte tror att man kommer klara!

FÖR ATT MIN CHEF skulle ha möjlighet att ha denna dialog med mig var han tvungen att ta sig tid. Han var dessutom tvungen att veta vad jag gjorde. För att ha den tiden och veta vad medarbetarna gör kan man inte ha för många underställda. Det finns verksamheter i världen som anser att för att kunna ge medarbetarna den uppmärksamhet och bekräftelse de behöver kan man inte ha fler än 8 underställda. En av de lärare min 7-åriga dotter haft uttryckte det hela så här; ni lämnar det finaste ni har till oss varje dag. Vi har barnkalas varje dag! Prova själva att bjuda hem hela klassen på barnkalas! För mig satte detta det arbete lärare utför i ett helt annat perspektiv. Jag är otroligt tacksam för att min dotter haft förmånen att ha denna lärare. När du går till jobbet varje dag lämnar du det du har – hela din yrkesmässiga kapacitet. Det förtjänar all tänkbar uppmärksamhet!

STUDERAR MAN RESULTATET från Ledarnas Chefsbarometer från juni 2007 kan man se att det där med att ha tillgång till sin chef inte är så viktigt i vissa typer av verksamhet. I privat sektor har 64% av cheferna 10 medarbetare eller färre. I offentlig sektor gäller det omvända. Där har istället 66% av cheferna fler än 10 medarbetare! Det behöver ju inte vara rätt – men vad händer om det skulle vara så att för att skapa goda prestationer måste man som chef kunna ge den uppmärksamhet och bekräftelse som krävs?

JAG TROR DESSUTOM att för att vara riktigt framgångsrik i det man företar sig behöver man ett tydlig fokus. Till värdegrund och fokus måste man också koppla ett visst mått av struktur för att kunna göra det man vill åstadkomma likadant varje gång. Efter det är det bara att jobba hårt för att uppnå det man vill och önskar. Så här skulle det kunna se ut:

GODA RESULTAT (i nämnd ordning)

  1. TYDLIGA VÄRDEN
  2. FOKUS
  3. STRUKTUR
  4. HÅRT ARBETE

INTE HELLER DENNA beskrivning behöver vara rätt – men vad skulle hända om den är det? Denna modell är visserligen en grov förenkling och det finns troligtvis inte några modeller i världen som kan beskriva verkligheten på ett fullständigt korrekt sätt. Men en del modeller kan vi lära oss något av och detta tycker jag är en sådan. Det blir särskilt tydligt när man tittar på och jämför de kommersiellt drivna verksamheter jag arbetat i med det landsting jag arbetat i. Min upplevelse av det senare är att man vänt upp och ned på denna modell. Man jobbar otroligt hårt, man har väldigt mycket struktur men man saknar i viss utsträckning fokus och framförallt – det finns inga tydligt uttalade värden. Det finns heller inga tydliga konsekvenser, till exempel huruvida man håller sin budget eller ej. För att citera Birgit Jacobsson, sjukhusdirektör för Karolinska Universitetssjukhuset, ”det har funnits en kronisk inställning här på Karolinska att budget är något man håller – om det går”.

OM DET STÄMMER att värden ger motivation och riktning, och en bra chef genom bekräftelse och uppmärksamhet bidrar till en tydlig värdegrund – vilken motivation och riktning skapar då bristen på chefer i en organisation? För även om värden inte är gemensamt överenskomna och direkt uttalade finns de där! Oavsett om jag arbetar i en kommersiellt driven organisation eller tillhör en organisation som vi gemensamt finansierar via skattsedeln, skulle jag känna mig tämligen obekräftad och ouppskattad bara av att veta att jag inte är viktigare än att 66% av våra chefer har betydligt fler medarbetare än de borde ha.

ATT VARA VÄRDE-LÖS är också ett värde. Men det gör det knappast lättare för den offentliga sektorn att attrahera eller rekrytera medarbetare! Om det är det resultatet man vill skapa är det bara att fortsätta på den inslagna vägen.

JÖRGEN BOND